Quintilianus pekar på fem sätt som prolepsis kan användas, bland annat som: 1. Ett försvar i förväg, ex: ”Jag vet att ni kommer att säga att det här blir för dyrt, men jag menar att det finns stora pengar att tjäna.” 2. En bekännelse, ex: ”Det är sant att jag befann mig i huset när brottet skedde, men jag kan omöjligt ha genomfört det då jag lagade maten hela kvällen.” 3. En förutsägelse, ex: ”Jag skulle vilja påstå, utan att på något sätt försvåra beslutet…” 4. En typ av självkorrigerande, ex: ”Förlåt mig om jag går för långt, men…” 5. En beredning, i vilken du utvecklat förklarar vad du ska göra eller varför du har gjort någonting. Quintilianus pekar avslutningsvis på att prolepsis också kan användas för att förändra kraften och innebörden i ett förklarande ord, exempelvis genom att kalla ett slagsmål för lite osämja.

Prolepis är därmed en viktig del i varje argumentation då det är bättre att själv föregå motargumenten än att publiken själv tar upp dem efter talet. Genom att du tidigt tar upp och slår hål på de motargument som avigt inställda i publiken kan tänkas ha så kommer du också troligtvis att få dem att lyssna på dig i större utsträckning.

Rytm har vi varit inne på tidigare, exempelvis när vi talade om antanaclasis och den viktigaste funktionen i rytmfigurer är att skapa närvaro, att genom sin ovanliga form sticka ut så att lyssnaren, eller läsaren för den delen, lättare ska minnas vad ditt budskap. Dessa typer av figurer används därför med fördel i delar som du vill att mottagaren verkligen ska minnas. Här finns alla rytmfigurer samlade.

Om du vill läsa om fler figurer hittar du alla tidigare Söndagens stilfigur här.

Funktionerna hos antonomasia kan vara många, i Ad herennium poängteras att de kan användas både för hyllning och smädelse, kanske framförallt Peachams fjärde och Quintilianus första.

”Denne man, herrar domare, som tycker att det är särdeles värdig att kallas rik, observera nu till att börja med vilken uppsyn han visar oss. Får ni inte intrycket att han säger: ‘Jag skulle gärna ge er en slant, om ni inte tråkade ut mig så’?”

Att måla upp en modell, ett gott föredöme, eller en antimodell, ett dåligt föredöme, är ett bra sätt att inleda en argumentation. Om du lyckas med att beskriva en person som god kommer du sedan kunna använda alla den personens karaktärsdrag och handlingar som exempel på goda karaktärsdrag och handlingar, utan att argumentera särskilt mycket för dem. Varför ska vi vända andra kinden till? Jo, för att Jesus gjorde det, och han är ett gott föredöme. På samma sätt kan vi använda den tvärt emot, att ta avstånd från handlingar och karaktärsdrag genom att beskriva otrevliga människor som besitter och begår dem.

I Ad herennium exemplifieras ratiocinatio som följer: ”Om våra förfäder dömde någon kvinna för en enda försyndelse, menade de, att hon genom denna enda dom hade överbevisats om många brott. Hur vad detta möjligt? Den kvinna de dömde som okysk, hon betraktades också som skyldig till förgiftning. Varför? Jo, därför att den som prisgivit sin kropp för de lägsta lustar måste ha många att frukta. Vilka då? Man, föräldrar och alla andra….”

Funktionen i denna figur, menar vår okände författare, är att den håller åhöraren uppmärksam både genom det tydliga stilbrottet, men också genom dennas nyfikenhet inför att höra svaren. Ratiocinatio är därmed en figur du med fördel kan använda när du vill få dina åhörare nyfiket uppmärksamma.

Funktionen i denna stilfigur att den dels använder funktionen hos en sammanfattning; den återupprepar det som sagts för att vi lättare ska minnas det, i det här fallet för att få domarna att minnas vilken hemsk människa den anklagade är, med funktionen hos klimax ; att likt de tidigare veckornas repeterade figurer skapa närvaro, sätta ljuset på någonting viktigt genom att bryta den förväntande formen i språket. Vid sidan av detta finns det i ett klimax funktionen av att få allting som i det här exemplet att se mörkt ut, eller om man så vill att få något att framstå som främst positivt.

Tipset för den trettonde söndagens stilfigur är därmed att avsluta med en sammanfattning i form av ett klimax, för att fånga dina lyssnare eller läsare, få dem att minnas, och minnas det du pratat om som antingen positivt eller negativt, allt efter vad som passar ditt syfte bäst.

Denna funktion kan bland annat illustreras med ett citat av Benjamin Franklin: ”Your argument is sound…all sound.” Här används det första sound i betydelsen riktigt eller förnuftigt, medan det andra sound används i betydelsen ljud, eller varför inte ”Jag har inte råd att ta råd från detta råd. Det slutar aldrig bra.” Där har vi ordet råd i både i betydelsen tips, i betydelsen rådande församling och i betydelsen någonting som kostar för mycket.

Vad är då funktionen hos dessa tre repeterande figurer: ploche, polyptoton och antanaclasis. Jo, dels skapar de alla en närhet, de belyser det som sägs här och nu då det skapar intresse hos lyssnarna genom att de bryter mot den förväntade formen på språket. Genom att använda exempelvis repetition sticker det du säger ut från det förväntade, vilket får din publik att reagera och förhoppningsvis lyssna mer aktivt. Ett bra tips är därmed att använda någon av dessa tre figurer i avsnitt som du gärna vill att din publik ska minnas, varför inte när du kommer till ditt starkaste argument?

En annan och mer komplex funktion är att dessa tre också argumenterar på ett djupare plan och för samman begrepp som kanske tidigare inte förts samman, eller som till och med befunnit sig i ett antitetiskt förhållande. Ett exempel skulle kunna vara följande argument sin innehåller en ploche: ”och det problemet beror på likheter i företagets organisatoriska struktur och dess ekonomiska struktur.”

Istället för att välja att enbart tala om företagets ekonomi och företagets organisation, som är två begrepp som inte automatiskt behöver kopplas till varandra presenterar  exempelargumentet dem som medierade av samma substantiv; struktur. Genom denna likhet blir också det medierade, i det här fallet ekonomin och organisationen, detsamma. Det blir därmed med troligt att den ekonomiska strukturen och den organisatoriska strukturen inverkar på varandra än om vi bara hade talat om företagets ekonomi och organisation.

Därför kan ploche, polyptoton och antanaclasis också användas för att argumentera för likheten i två eller flera begrepp som är till synes åtskilda.