Söndagens stilfigur 17: Homoioteleuton
Homoioteleuton (äv. homoeoteleuton, omoioteliton, omoioteleton och på lat. similiter desinens) bygger på de grekiska orden homios lika eller samma, och teleute avslutning eller slut. Homoioteleuton är därmed en repetitionsfigur som bygger på att de avslutande orden i meningarna rimmar. Detta skapar en viss typ av rytm i talet som exempelvis: ”Det här är helt otroligt, och inte det minsta roligt. Så om vi nu kan ta det här förtroligt, så att det i gruppen inte ska bli allt för oroligt.”
Rytm har vi varit inne på tidigare, exempelvis när vi talade om antanaclasis och den viktigaste funktionen i rytmfigurer är att skapa närvaro, att genom sin ovanliga form sticka ut så att lyssnaren, eller läsaren för den delen, lättare ska minnas vad ditt budskap. Dessa typer av figurer används därför med fördel i delar som du vill att mottagaren verkligen ska minnas. Här finns alla rytmfigurer samlade.
Om du vill läsa om fler figurer hittar du alla tidigare Söndagens stilfigur här.
