Söndagens stilfigur 18: Prolepsis
Prolepsis (äv. procatalepsis, procatalipsis och på lat. praesumptio, praeoccupatio) kommer från grekiskans ord för förväntan. Prolepsis är en typ av argumenterande trop som tar upp och slår hål på ett förväntat motargument, vilket gör figuren till en form av refutatio, motargumentation.
Quintilianus pekar på fem sätt som prolepsis kan användas, bland annat som: 1. Ett försvar i förväg, ex: ”Jag vet att ni kommer att säga att det här blir för dyrt, men jag menar att det finns stora pengar att tjäna.” 2. En bekännelse, ex: ”Det är sant att jag befann mig i huset när brottet skedde, men jag kan omöjligt ha genomfört det då jag lagade maten hela kvällen.” 3. En förutsägelse, ex: ”Jag skulle vilja påstå, utan att på något sätt försvåra beslutet…” 4. En typ av självkorrigerande, ex: ”Förlåt mig om jag går för långt, men…” 5. En beredning, i vilken du utvecklat förklarar vad du ska göra eller varför du har gjort någonting. Quintilianus pekar avslutningsvis på att prolepsis också kan användas för att förändra kraften och innebörden i ett förklarande ord, exempelvis genom att kalla ett slagsmål för lite osämja.
Prolepis är därmed en viktig del i varje argumentation då det är bättre att själv föregå motargumenten än att publiken själv tar upp dem efter talet. Genom att du tidigt tar upp och slår hål på de motargument som avigt inställda i publiken kan tänkas ha så kommer du också troligtvis att få dem att lyssna på dig i större utsträckning.
