Söndagens stilfigur 7: Mycterismus
En vanlig uppfattning är att alla retoriska figurer på något sätt också är språkliga figurer, men det stämmer inte riktigt. Pronuntiatio, röstbehandlingen, är exempelvis väldigt viktig i ironi men också actio, kroppsspråket, kan förstärka en ironi och det är då man använder en mycterismus. Här måste dock poängteras att åsikterna går något isär gällande detta. Puttenham är den som tydligast framhåller gestiken i mycterismus då han menar att ett sarkastiskt uttalande om någon, företrädesvis en debattmotståndare, ackompanjerat av en föraktfullt krökt överläpp, en rynkad näsa eller ett nedvärderande ögonkast är att göra en mycterismus. Peacham å sin sida menar att en mycterismus, till skillnad från en sarcasmus, är en mer specifik typ av sarkasm vilket därmed också gör den svårare. Peacham använder följande exempel: ”När en skallig man på ett illvilligt sätt raljerat mot Diogenes, valde Diogenes, efter en kort paus, att svara honom på följande sätt: Min vän, ännu har jag inte gjort någon skada, men detta måste jag säga till dig; Jag måste berömma håren som fallit från ditt huvud, för jag förstår att de måste ha varit visa då de skyndat sig att lämna en sådan dåraktig skalle.” Mycterismus är därmed enligt Peacham en ironi som utnyttjar kairos, tillfället, för att ironisera över något som händer, någons uppträdande, något en person säger eller liknande, i en specifik situation.
Vare sig du använder mycterismus som en gest tänkt att förstärka sarkasmen, eller som en specifikt sarkastiskt uttalande mot en viss person, så är funktionen densamma – att sänka personens ethos, dennes karaktär. Precis som alla sådana figurer gäller det dock att använda dem med måtta och försiktighet, annars är det lätt att enbart bli uppfattad som dryg eller som en översittare.
