Söndagens stifigur 9: Ara
Veckans stilfigur är egentligen väldigt enkel, framförallt om man vet att ara är grekiska och betyder ungefär svordom eller förbannelse. Ara är en trop och en typ av exclamatio, en typ av emotionellt utrop i talet, där talaren förbannar eller svär över en person eller ett ting. Det viktigaste med denna figur är att ha decorum i åtanke. Decorum har ofta pekats ut som ett begrepp som illustrerar mycket av det paradoxala i den retoriska konsten, där sådant som vi lärt oss att se som motsättningar: förnuft – känsla, tanke – tal, form – innehåll och så vidare, befinner sig i en typ av oupplösligt tillstånd trots att de är upplösta. Jag hoppas därför att vi kan komma tillbaka med ett längre inlägg helt ägnat åt decorums paradoxala funktioner, inte enbart för att begreppet få ge namn åt vårt företag. I korthet handlar decorum dock om det passande både var gäller talare, publik, ämne, språk, situation eller medium. Det är därmed viktigt att fundera över dessa innan man bestämmer sig för att svära eller förbanna något eller någon, du måste alltså ställa dig frågan: Är denna ara acceptabel med tanke på mig själv som talare och min karaktär, min publik, mitt ämne, min språkliga stil i övrigt, min situation och mitt medium?
