1 Jan, 2012
Söndagens stilfigur 17: Homoioteleuton
Homoioteleuton (äv. homoeoteleuton, omoioteliton, omoioteleton och på lat. similiter desinens) bygger på de grekiska orden homios lika eller samma, och teleute avslutning eller slut. Homoioteleuton är därmed en repetitionsfigur som bygger på att de avslutande orden i meningarna rimmar. Detta skapar en viss typ av rytm i talet som exempelvis: ”Det här är helt otroligt, och inte det minsta... läs mer
27 Nov, 2011
Söndagens stilfigur 12: Antanaclasis
Antanaclasis (äv. anaclasis eller på lat. refractio) blir så den sista i triaden av upprepningsfigurer. Du hittar de andra två här och här. Antanaclasis är polyptotons motsats, då polyptoton innebär en upprepning som förändrade sin form är istället antanaclasis en upprepning som behåller formen men förändrar innehållet. Denna funktion kan bland annat illustreras med ett citat av Benjamin... läs mer
20 Nov, 2011
Söndagens stilfigur 11: Polyptoton
Polyptoton (äv. paragmenon, el. på latin traductio, adnominatio) får idag ta vid där jag slutade förra veckan. Polyptoton betyder ungefär många fall på grekiska och är en figur som repeterar innebörden i ordet, men förändrar dess form, exemeplvis: ”Jag borde ha tack som tackar dig så hjärtligt” eller ”Jag tror att allt är på väg utför, för även om jag trodde att vi... läs mer
13 Nov, 2011
Söndagens stilfigur 10: Ploche
Ploche (äv. ploce eller ploke) tillhör klassen repetitionsfigurer, och används för att uppnå en retorisk effekt genom hopning. Syftet är att förstärka ordets innebörd genom upprepning, exempelvis: ”Du bara måste, måste, måste se den filmen.”, eller som i engelskans ”Boys will be boys.” Ploche ingår i klassen repetitionsfigurer tillsammans med polypton och antanaclasis.... läs mer
