1 Jan, 2012
Söndagens stilfigur 17: Homoioteleuton
Homoioteleuton (äv. homoeoteleuton, omoioteliton, omoioteleton och på lat. similiter desinens) bygger på de grekiska orden homios lika eller samma, och teleute avslutning eller slut. Homoioteleuton är därmed en repetitionsfigur som bygger på att de avslutande orden i meningarna rimmar. Detta skapar en viss typ av rytm i talet som exempelvis: ”Det här är helt otroligt, och inte det minsta... läs mer
25 Dec, 2011
Söndagens stilfigur 16: Antonomasia
Antonomasia (äv. på lat. pronominatio, pronominacio) kommer från grekiskans anti i betydelsen istället, och onomazein, att namnge. Antonomasia är en typ av omskrivning; perifrasis eller perifras som fokuserar på namnet. Quintilianus pekar på tre möjliga varianter: 1. Där ett epitet får ersätta ett substantiv, ex: ”Han har betett sig som en Judas.” 2. Där namnet ersätts med något... läs mer
18 Dec, 2011
Söndagens stilfigur 15: Ethopoeia
Ethopoeia (äv. aetopeia och på lat. moralis confictio) har fått sitt namn efter grekiskans ethos, i det här fallet förstått som karaktär, och poeia som betyder ungefär representation. Ethopoeia handlar därmed om att representera, eller snarare beskriva eller skapa, en karaktär, vilket du gör genom att beskriva en person genom hans eller hennes karaktäristiska drag. Detta kan göras både i... läs mer
11 Dec, 2011
Söndagens stilfigur 14: Ratiocinatio
Ratiocinatio kommer från det latinska ordet ratio som betyder förnuft eller att resonera. Ratiocinatio är en specifik typ av anthypofora, en figur där talaren resonerar med sig själv genom frågor, och brukar därmed också på svenska kallas för överläggning. I Ad herennium exemplifieras ratiocinatio som följer: ”Om våra förfäder dömde någon kvinna för en enda försyndelse, menade de,... läs mer
4 Dec, 2011
Söndagens stilfigur 13: Accumulatio
Accumulatio (äv. frequentatio) är latin och betyder att samla upp eller att hopa och är en figur som sammanför funktionen av sammanfattningen med funktionen av ett klimax. I Ad herennium exemplifieras den som följer med ett avslut ur ett anklagande tal som tillskrivs Cicero: ”Finns det egentligen något fel denne man saknar? Vad har ni för anledning att frikänna honom? Han har förrått sin... läs mer
27 Nov, 2011
Söndagens stilfigur 12: Antanaclasis
Antanaclasis (äv. anaclasis eller på lat. refractio) blir så den sista i triaden av upprepningsfigurer. Du hittar de andra två här och här. Antanaclasis är polyptotons motsats, då polyptoton innebär en upprepning som förändrade sin form är istället antanaclasis en upprepning som behåller formen men förändrar innehållet. Denna funktion kan bland annat illustreras med ett citat av Benjamin... läs mer
20 Nov, 2011
Söndagens stilfigur 11: Polyptoton
Polyptoton (äv. paragmenon, el. på latin traductio, adnominatio) får idag ta vid där jag slutade förra veckan. Polyptoton betyder ungefär många fall på grekiska och är en figur som repeterar innebörden i ordet, men förändrar dess form, exemeplvis: ”Jag borde ha tack som tackar dig så hjärtligt” eller ”Jag tror att allt är på väg utför, för även om jag trodde att vi... läs mer
13 Nov, 2011
Söndagens stilfigur 10: Ploche
Ploche (äv. ploce eller ploke) tillhör klassen repetitionsfigurer, och används för att uppnå en retorisk effekt genom hopning. Syftet är att förstärka ordets innebörd genom upprepning, exempelvis: ”Du bara måste, måste, måste se den filmen.”, eller som i engelskans ”Boys will be boys.” Ploche ingår i klassen repetitionsfigurer tillsammans med polypton och antanaclasis.... läs mer
