Vad är retorik? Del 2: Lloyd F. Bitzer
Idag fortsätter jag med serien där vi tittar närmare på olika definitioner av retoriken och vad dessa definitioner innebär för retoriken som vetenskap, praktik och konst. Mer om bakgrunden till serien hittar ni här. Här hittar ni också alla andra inlägg i serien samlade. Idag tänkte jag lyfta fram den retoriska situationens fader Lloyd F. Bitzer (1931) och hans definition av retoriken så som den lyder i hans smått legendariska artikel från 1968 med titeln The rhetorical situation: (Översättningen är min egen)
Retorik är ett sätt att förändra verkligheten, inte genom den direkt tillämpningen av energi på ett objekt, utan genom skapandet av diskurser som förändrar verkligheten genom tankens och handlingens förmedling.
Innan jag inleder att fundera över denna definition kan det bara bra att säga någonting ytterligare om Bitzer och den retoriska situationen. Aristoteles menade att retoriken alltid var situationell, det vill säga att retorik alltid beror på den specifika situation i vilken den uppstår. Detta är något som jag hoppas att vi kan återkomma till när vi tittar på Aristoteles retorikdefinition. Utifrån detta skapade Bitzer teorin om den retoriska situationen innehållandes retoriskt problem, retorisk publik samt retoriska villkor. Det retoriska problemet var för Bitzer ett reellt problem som kunde förändras med hjälp av praktisk retorik, det vill säga genom kommunikation och handling.
För att förstå Bitzers retorikdefinition är det därmed viktigt att ha dessa problem med sig i bakhuvudet. I sin definition skiljer Bitzer tydligt mellan verkligheten och språket eller symbolernas värld, han menar att retorik aldrig kan ha med fysisk förändring utan endast förändring i hur vi exempelvis uppfattar någonting genom språket. Här uppstår vissa stora frågor som inte lämpar sig här, exempelvis var gränsen mellan en retorisk handling som förändrar, och en icke retorisk handling som förändrar enbart genom att tillämpa energi på ett objekt. Dock skvallrar detta, och mycket annat i Bitzers teori, om en kunskapssyn som av hans motståndare kallats i det närmaste platonsk, främst på grund av hans framhållande av det retoriska problemet som objektivt och för alla inblandande fattbart.
Den retorik som Bitzer ändå definierar här är praktikens retorik, eftersom det är den retoriska praktiken som förändrar hur vi uppfattar verkligheten. Och att praktisk retorik, språkande och kommunikation, kan förändra verkligheten det är vi nog alla överens om. Svårare blir att se vad retoriken som vetenskap ska studera? För Bitzer handlade det om att studera hur skapandet av diskurser går till, men också vilken verklighet det är som förändras. Bitzers teori om den retoriska situationen har, till hans motståndares förtret, blivit väldigt populär och är idag räknat som en av retorikens mest centrala teorier. Intressant för en teori som blivit kallad oretorisk.
